English Painter, 1783-1852 was an English water-colour painter. He was born at Plymouth, and spent whole summer days, in company with Benjamin Haydon, drawing the quiet cottages, rustic bridges and romantic watermills of the beautiful valleys of Devon. He made a journey through Cornwall to try his hand in furnishing sketches for Britton's Beauties of England. In 1803 he moved to London, where he stayed until 1812. In London, Prout saw new possibilities, and endeavoured to correct and improve his style by studying the works of the rising school of landscape. To earn a living, he painted marine pieces for Palser the printseller, took students, and published drawing books for learners. He was one of the first to use lithography in his artwork. It was not however until about 1818 that Prout discovered his niche. Happening time to make his first visit to the Continent, and to study the quaint streets and market-places of continental cities, he suddenly found himself in a new and enchanting province of art. His eye caught the picturesque features of the architecture, and his hand recorded them with skill. The composition of his drawings was exquisitely natural; their colour exhibited "the truest and happiest association in sun and shade"; the picturesque remnants of ancient architecture were rendered with the happiest breadth and largeness, with the heartiest perception and enjoyment of their time-worn ruggedness  Related Paintings of Samuel Prout :. | Landscape with St George (mk25) | Femme cueillant des Fleurs | Portrait of Louis XIV (mk08) | The Artist and His Father Hunting Reed Birds | large sketch without cat |
Related Artists:
Giovanni Battista Castagneto
painted Seascape in 1851 - 1900
David Rijckaert
David Ryckaert III, sometimes called The Younger (2 December 1612 (baptised) - 11 November 1661) was a Flemish painter. A member of the Ryckaert family of artists, he was born and raised in Antwerp, the city in which he conducted his career and in which he died. He was the son of David Ryckaert II, grandson of David Ryckaert I, and nephew of Martin Ryckaert. David Ryckaert was a pupil of his homonymous father; his work was influenced by the styles of Adriaen Brouwer and both David Teniers the Elder and David Teniers the Younger. Ryckaert is noted for large and often humorous genre pictures of farmers and landlords, and powerfully coloured still lifes. He also painted a range of other subjects, including religious pictures; his The Temptation of Saint Anthony (1650) is in the collection of the Palazzo Pitti in Florence.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).